Ajaj, redan såhär snart efter bloggstart så ligger jag efter... Inte skrev jag något igår och inte kommer denna text att handla om EU. Vi får kallade upplärningsperiod i mitt bloggande. Och det jag lärt mig nu är att inte lova något....
Det är kanske inte varje dag man tänker på skillnaden mellan sin arbetstid, om man nu har ett jobb, och den tid som man faktiskt är borta hemifrån på grund av sitt arbete.
En allt större del av arbetsdagarna lägger vi på att ta oss till och från jobbet. Men det går ju under kontot "svårt att skylla på någon annan" i de flesta fall. Du väljer var du vill bo och vi accepterar att åka längre och längre för att få både jobbet vi vill ha och boendet vi vill ha.
En annan del går så klart åt till själva arbetstiden, med ofta en halv eller en timmes obetald lunchrast.
En del har restid, det vill säga tid som man reser till/från jobb ute hos kunder, men där restiden inte räknas som arbetstid utan ersätts i bästa fall med pengar per timme.
Självklart borde även restid ersättas som arbetad tid, för det är ju knappast för den anställdes eget höga nöjes skull som hon/han far runt till jobben och är hemifrån. Men tyvärr så accepterar vi att de som inte är anställda förare ska köra fordon med en allt för liten ersättning.
Ersättningar i all ära, men tillbaka till den totala påsen tid som vi har per jordsnurr: 24 timmar.
Ett av de mer korkade påhitten som säkert en bitter, människohatande, amerikansk av Mammon och ren ondska uppfylld arbetsgivare hittade på en gång för säkert länge sedan kallas för "split shift". På svenska blir det typ "delade arbetspass" och det är precis vad det handlar om.
Det är bristen på respekt för andra människors tid i en utstuderad och ren form.
Tanken är att du helt enkelt under en och samma dag ska jobba lite (när det passar arbetsgivaren) och sedan ha lite fritid (när det passar arbetsgivaren) och sedan ska du jobba lite igen... Ja du fattar.
Detta är inte något nytt. I restaurangbranschen är det ett faktum sedan länge. Du jobbar för lunch-rusningen och sedan har du inget jobb förrän kvällsserveringen drar igång igen.
Vi kunde för inte så länge sedan läsa om busschaufförer som tvingas vara ledig ett antal timmar mitt på dagen för att de har fått uppdelade arbetspass.
Vad de och andra i samma situation ska göra under denna tveksamma förmån skiter troligen arbetsgivarna lika mycket i som att de skiter i hur lång den faktiska arbetsdagen blir.
Ni kan kanske ana lite mellan raderna. Det tas till lätta kraftuttryck och jag verkar upprörd. Och det är jag! Över att detta verkar sprida sig på fler branscher och i fler sammanhang.
Som alltid så finns det ju de som är väldigt nöjda med sina 15-timmars-dagar. Och det är helt okej för mig. Men jag tänker bekämpa att arbetsgivare ensidigt kan planera sönder större delen av din vakna tid.
Morr...
//Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar