Almega är en sammanslutning av sju arbetstagarorganisationer, inom olika branscher, men under gemensam paroll. Det betyder att Almega företräder företag, ungefär som fackförbund företräder sina medlemmar. Almega representerar företag med sammanlagt cirka en halv miljon arbetstagare.
Unionen och Almega tecknar kollektivavtal inom bland annat IT och Telekom och relationen mellan dessa arbetsmarknadens parter borde därför inte vara sämre än att de kan förhandla och prata med varandra.
Men tyvärr verkar det som att Almega allt mer ser det som sitt syfte att såga av den pinne som de och fackförbunden sitter på tillsammans. Genom aggressiv och anklagande retorik målar de ut fackförbunden generellt som roten till det mesta ont på arbetsmarknaden.
Men fick Almega och dess medlemsföretag själva bestämma då skulle den som är anställd troligen snart inte ens ha kvar sina mänskliga rättigheter på sin arbetsplats.
Och det är en förbaskad tur att de inte bestämmer själva.
Det blir extremt tydligt i den senaste propagandaskriften som lanserades den 21e september.
Jag undrar faktiskt hur Almega tänker sig när man spottar medarbetarna på sina medlemsföretag i ansiktet. För det är medlemmarna som utgör facken, och fackens, det vill säga medarbetarnas rättigheter vill Almega begränsa.
Troligen hoppas de på att medarbetarna ska ha överseende med att deras fackförbunds existens i princip ifrågasätts och att de glada i hågen säger ja och amen till att gräva en grop, hoppa ner i den och täcka över sig själva.
Jag både tror och hoppas att Almega därmed begår självmål: de moderna människor som Almega hänvisar till är inte dumma och de ser igenom bluffen. De förstår mycket väl själva att om företagen själva får sätta agendan så kommer de tveklöst att falla för frestelsen att steg för steg försämra för medarbetarna både i lön, villkor och den lilla trygghet som till och från fortfarande finns på arbetsmarknaden. På vilket sätt är det modernt? Så var det ju långt innan något alls blev modernt.
Den 21e september hade Almega kallat till presskonferens, plockat in diverse talare med rätt åsikter och så under skurar av twittermeddelanden (31egna + 5 retweets på några timmar) presenterade Almega sju krav enligt principen "säg något radikalt tillräckligt många gånger så blir det rumsrent".
Eftersom det företagen gör får konsekvenser för de anställda så tycker jag det är på sin plats att Almegas krav också går att utläsa från de anställdas perspektiv.
Därför har jag gjort översättningar för vart och ett av Almegas sju krav. Från det Almega säger till vad konsekvenserna kan bli för oss som jobbar på ett Almega-företag om kraven realiseras.
En reflektion kring hela utspelet är att Almegas krav och tillhörande texter pendlar mellan klokskap, osanningar, logiska slutsatser och att de skriver ut checkar som deras företag på långa vägar inte är moderna och mogna nog att lösa in...
Almegas krav nummer 1
"Lokal lönebildning i fler avtal och inga individgarantier
Gamla lösningar har spelat ut sin roll. Kollektiva lönehöjningar stör den lokala löneprocessen."
Översättning:
Vi på Almega har tillsammans med våra medlemsföretag länge systematiskt arbetat med att försvåra fackligt arbete och försvaga inflytandet för de fackliga klubbarna på arbetsplatserna. Våra medlemsföretag har sett till att de fackliga inte får tid för sina uppdrag och inte hinner med att vara lika pålästa som företagens HR-avdelningar.
Därför ser vi nu en fin chans om alla löneförhandlingar endast sker ute på företagen.
På det sättet kan våra företag lättare finta bort fackliga företrädare genom till exempel att undanhålla information, så de inte får samma inblick eller att helt enkelt strunta i kollektivavtal eller att förhandla med facken alls.
Det vet vi betyder att företagen lyckas ge lägre löneökningar än när facket är med, för det har vi redan testat på några företag!
Vi kallar det moderna avtal: vi lovar nåt, men vi håller det inte. Och du ska vara nöjd ändå, för även om du inte fick någon vidare löneökning så skedde det på ett modernt sätt.
En sak som stör våra planer är de procentsatser vi i Almega ändå skriver under på i de centrala kollektivavtalen. Hade vi bara fått bort de så hade det inte funnits något golv i hur lite löneökningar som företagen måste lägga ut.
Men det säger vi inte - vi kallar det istället att kollektiva löneökningar stör den lokala löneprocessen. Alltså processen att ge så lite i löneökningar som möjligt.
Vi vill också att du som anställd inte vara säker på någon löneökning alls.
Ja du hör vad vi säger.
Du som har ett jobb ska vara ganska tacksam för det och du måste förstå att inte vi kan lägga mer och mer pengar på löner varje år hur som helst.
Trots att inflationen äter upp en del av din faktiska köpkraft vare år.
Sorry.
Vi har en lång lista på saker vi hellre lägger pengarna på än på er anställda.
Att du som anställd idag ofta får i alla fall lite löneökning, som kanske täcker inflationen, är det vi kallar en gammal lösning. Och ärligt talat - vem vill ha en gammal lösning när det finns nya moderna!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar