När jag fyllt sju och skulle börja skolan införskaffade mina föräldrar en jordglob. Jag misstänker att baktanken var lätt indoktrinering i geografi, men sett till senare betyg och nuvarande kunskaper så misslyckades det ganska grovt.
Globen var stor som en mindre badboll, hade genomskinlig plexiglasfot, gick att snurra på snabbt och stod på ett litet bord i vardagsrummet. Men bäst av allt - den hade en lampa inuti!
När lampan var släckt såg man jorden som den ser ut från rymden. Kontinenter, hav med olika djup, sjöar och så Grönland - som var vitt.
Den verkliga magin inträffade när det skymde ute och man fick tända lampan i globen! Då plötsligt framträdde alla länder i olika färger och man såg linjer som delade upp färgerna. Ibland så raka så det såg ut som någon dragit strecken med linjal, ibland följde de precis en flod eller ett bergsmassiv.
Vissa länder små, små, som knappnålshuvuden. Andra stora som hela handen.
Hopp till nutid.
Undrar var jordgloben tog vägen... Får ta och höra med min syster.
Men strecken mellan länder är kvar och massor av nya streck har kommit till. En del är faktiskt ritade med hjälp av linjal. Regioner bryter sig loss och kräver självständighet. Nya streck, nya gränser. Vi och dom.
Ändå heter det ofta att välden har krympt och att vi lever i ett allt mer globaliserad värld. Varor transporteras i skytteltrafik runt jorden och du kan köpa en licenstillverkad Magnumglass i Thailand på din semester. Räkorna fångas här, skalas där och äts... varsomhelst. Med nätet kan vi nå varandra lättare och oftare. Du kan läsa vad jag skriver utan att köpa en tidning som jag för övrigt aldrig skulle bli publicerad i...
Just nu tänkte jag inte lägga nåt värde i hur kloka transporterna är eller inte.
Det jag vill åt är: har detta gjort att vi människor har kommit närmre varandra? Har verkligen jorden krympt...? Har vi bättre förståelse för människor på andra sidan av jorden, eller i till exempel Danmark... Känner vi mer för varandra som människor?
Landsgränser. Jag tänker nu hävda att det är en av de dummaste sakerna som människan hittat på. Allvarligt talat, har något gott kommit av att det funnits en hittepå-gräns rakt genom en geografi?!
Gränser innebär att man bygger osynliga murar (och ibland väldigt synliga) som grupperar människor och pekar ut de som hamnar på andra sidan strecket som "dom där".
Gränser innebär att människor på olika sidor om gränserna får olika förutsättningar, livsvillkor och att vi går att spela ut mot varandra. På grund av att valutorna har olika värde och att arbetsvillkoren ser olika ut flyttar företag sin verksamhet mellan länder som i global skala har lågt löneläge och gärna med låga krav på socialt ansvarstagande från ländernas regeringar.
Globaliseringen har inneburit att den som har stålar och har koll på jorden globalt styr jobben där det är mest lönsamt, för företaget.
Men nu är det som det är. Jag kommer inte ägna mitt liv åt att försöka avskaffa landsgränser, även om vi gott kunde ta bort den mellan t.ex. Norge och Sverige.
Det jag vill jobba för är att villkoren för de som jobbar i olika delar av världen ska vara 1.) bra och att de ska vara 2.) mer lika mellan olika delar av världen.
Många företag är verksamma i massor av länder samtidigt. I samma företag finns samma jobb men som utförs av medarbetare med olika villkor. Arbetet att förbättra rättigheterna globalt är tokviktigt, så att vi kan höja de lägsta nivåerna och minska risken för att länders gränser används för att spela ut oss människor mot varandra med utgång från var vi råkat födas.
Men trots den lätt dystopiska tonen i inlägget så är jag positiv! Det händer massor med bra förändringar hela tiden och världen blir i stort allt bättre att bo på/i. På fackligt fikonspråk heter det vi måste jobba vidare på globala ramavtal, uppförande- och ansvarskoder och i EU europeiska företagsråd och öka arbetstagarinflytandet i EUs sociala dialog.
Och från fackligt håll i Sverige måste vi bidra med våra goda erfarenheter, men utan att skriva någon på näsan om hur det ska gå till.
Sverige är ett litet stycke land - och jorden är faktiskt ett litet rum.
//Björn
Rubriken till dagens inlägg har jag lånat från Eva Dahlgrens sång med samma namn från det lite speciella men fantastiska albumet Jag vill se min älskade komma från det vilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar