2022

Hur ofta möts människor med helt olika bakgrunder? Författare, naturvetare, verksamhetsutvecklare, ekonomer och arkeologer? Tja, det kanske är på föräldramöten i skolan, om man har barn. Eller när man fastnar i hissen på hotellet någon timme och tvingas prata med varandra. Möten med människor från helt andra branscher eller situationer i livet händer allt för sällan!
Tvärt om har vi ofta väldigt mycket gemensamt med de vi träffar. Gemensamma intressen, vi jobbar med samma saker, bor i samma segregerade område eller så tycker vi om akvariefiskar, dreja skålar, golf eller rollspel och träffar andra som också gillar just det i en förening.

De är lättast så, men också så förtvivlat förutsägbart. Det finns en stor vits med att vi blandar oss med dem vi inte skulle prata med annars. Jag lovar att det kommer att ge dig mersmak och en ny syn på dina medmänniskor, de som du går förbi på torget.

I våras fick jag möjlighet att delta på en tre dagars tanke-resa in i framtiden tillsammans med människor jag ganska säkert aldrig skulle jobbat med annars.

Uppdraget var att under tre dagar ta fram ett troligt scenario hur arbetsmarknaden i Sverige ser ut om dryga 10 år, med fokus på tjänstesektorn. Vad skulle vara problemen? Vad är möjligheterna? Vad vill den kommande generationen med sitt arbetsliv? Vilka arbeten finns kvar i Sverige om tio år? Vilka nya har kommit till?

Unionen, Sveriges Ingenjörer och Almega hade tillsammans initierat denna framtidsspåning och anlitat Phorecast till att hitta rätt personer, sätta ihop tre konkurrerande grupper och genomföra övningen.

Som du kan se på Phorecasts sida så utgjorde vi utvalda tre grupper med vitt skilda specialiteter och med olika bakgrunder. Jag hade nöjet att jobba tillsammans med Lennart Eng, författare och illustratör samt Anna Lundbergh, verksamhetsanalytiker på Skånetrafiken. Vi var verkligen tre helt olika personer och det var mycket utvecklande att "sitta fast i hissen" med Anna och Lennart i tre dygn!

Av alla nio deltagarna var det bara jag som jobbade med fackliga frågor i jobbet. Och det speglar väl ungefär hur det ser ut på svenska företag.
Så när det gällde nuläge på arbetsmarknaden hade jag ett försprång kring fakta och aktuella trender i arbetsrätt med mera. Men när nu perspektivet skulle bli längre så blir ju allt mer osäkert. Hur tänker dagens 10-åringar bete sig när de ska ut i arbetslivet? Massor av faktorer att ta hänsyn till.
Eurokris, miljöfrågor och hundratusentals civilingenjörer i Asien. Callcenter och konsulter. Egenföretagare och anställningstrygghet. Höjd pensionsålder och glesbygd.

Vi gav oss in i framtidsspånandet med liv och lust. Gott om tid i början, ingen tid på slutet....

Resultatet då? Jo det blir en framtid. Och mina personliga slutsatser kring framtiden ska jag lägga fram i nästa inlägg.

Översättningsnyckel för Almegas avtalskrav 2011 - sista delen

Almegas krav nummer 6:
"Frysta ingångslöner
Sänk trösklarna till det första jobbet för dem som står långt bort från arbetsmarknaden. Lönen ökar snabbt när man väl kommer in."


Översättning: För att vi ska kunna få ett i grunden lägre löneläge i Sverige så måste vi börja med att sänka den lön man får på sitt första jobb. Vi kallar den sänkningen för att "frysa ingångslönerna".
Du som inte har ett jobb ska vara tacksam om du får ett jobb.Det är en underskattad ynnest att få slita häcken av sig för någon annan. I det läget kan du inte ha krav på att få en lön som du till exempel kan försörja dig på. Det räcker med att du faktiskt får lön.
Om företagen inte behöver betala så mycket i lön till varje person så säger vi att de kommer anställa fler med de pengar som blir över. Men eftersom ett företag aldrig kan få pengar "över" så fanns det tyvärr inte pengar till att anställa fler.
Och till sist - vi kan inte förklara varför företagen faktiskt snabbt skulle höja lönerna bara för att lönen var lägre i från början. För så gör ju inte många av Almegas företag med de som har låga ingångslöner idag.
Vi hoppas hur som helst i en våt dröm att facken går på det och släpper kraven på rimliga lägstalöner. 


Almegas krav nummer7: 
"Rätt folk på rätt plats vid rätt tid
Nya regler för omställning behövs som bygger på företagens behov och de anställdas behov av anställningsbarhet."


Översättning: Vi i Almega är med i Svenskt näringsliv. Det är en typ av paraplyorganisation där flera arbetstagarorganisationer är med. Frågor som inte bara berör Almegas företag får Svenskt Näringsliv driva. Men vi hjälps så klart åt.
En sak både vi på Almega och Svenskt Näringsliv har bestämt oss för att verkligen inte gilla är en gammal och ganska tandlös skyddslag; vi kan kalla den Lars.
Vi vet att Lars egentligen inte ställer till med så mycket problem, men eftersom han har funnits i många år så känner du till vår retorik vid detta laget: Lars är omodern.
Trots att Lars inte har så många tänder och aldrig har haft, så har vi, som är oerhört partiska, och några verklighetsfrämmnde politiker, som är oerhört dåligt pålästa, gett oss f-n på att Lars ska bort. Bara blotta tanken på Lars gör oss helt perplexa.


Trots att våra medlemsföretag ofta dribblar bort Lars så fort det ska sägas upp folk så menar vi i princip att det är fackens och Lars fel att människor måste sluta på företagen. Och att företagen genom att INTE kompetensutveckla sin personal har hittat en väg runt Lars tar vi på Almega inget ansvar för.
Inte heller tänker vi komma med vettiga alternativ till Lars, utan vill helst godtyckligt och ensidigt bestämma på våra företag utan facklig inblandning eller annan möjlighet för våra anställda att opponera sig.


Lars heter egentligen något annat.


Sammanfattning av Almegas erbjudande till dig som är anställd:

• När du anställs får du
• en låg lön
• När du är anställd får du
• ingen rätt till en löneutveckling
• ta smällen om företaget går lite knackigt
• gilla läget och jobba på helgen
• När vi vill säga upp dig får du
• sluta om vi säger det

Doktor Kosmos – Hoten

Översättningsnyckel för Almegas avtalskrav 2011 - del 3

Almegas krav nummer 4: 
"Moderna människor vill ha moderna avtal
Medarbetare och arbetsgivare behöver anpassade lösningar som fyller ömsesidiga behov. Bort med stela regler."


Översättning:
Du är väl modern?! Då vill du såklart ha en modern deal med din arbetsgivare!
Förr, när det var omodernt, så tecknade facken och företagen avtal som både företagen och de anställda tyckte var bra och som gagnade båda parter.
Det tycker vi på Almega känns omodernt.
Det skulle bli mycket mer modernt om de nya avtalen gagnade företagen mer än de anställda.

Det vi menar när vi säger att vi vill ha bort "gamla stela regler" är att vi vill till exempel skrota lagen om anställningsskydd, LAS och på andra sätt försämra din trygghet och dina rättigheter i arbetslivet.
Vi vill att du som jobbar på våra företag ska tänja mer på dina gränser, bli vigare, mer flexibel och anpassa dig, din familj, din ekonomi och dig själv till de behov som våra företag har för tillfället.
Här ser vi en stor risk att bli förstådda så vi kan inte skriva det rakt ut.
Men: ja, det kommer inte att gagna dig.


Almegas krav nummer5:
"Alla har rätt till lön men inte till löneutveckling.Alla accepterar att lönen är en slags betygsättning av genomfört arbete. Individgarantierna måste tas bort."

Översättning:
Det både glädjer och skrämmer oss att pengar blivit den starkaste drivkraften i samhället. Den som inga pengar har får gå med rumpan bar. Och bland de som har pengar gäller det att i alla fall ha mer pengar än grannen.
Så det glädjer oss att våra företag är de som har pengarna och att vi därmed har stor makt över människors liv. Samtidigt så skrämmer det oss lite att företag även i framtiden måste betala ut löner till er anställda.
Men vi har gott om förslag på hur det ska bli mindre pengar än tidigare.
Och till färre personer.

Alla kan inte få mer i lön varje år, det förstår du nog. Så du som inte riktigt "hängt med" i år kan inte räkna med att få någon höjd lön alls.
För vi upprepar en mening från det första kravet, som vi riktigt vill understryka. Bort med individgarantierna!
Individgaranti som innebär att så länge du inte gjort en extra dålig insats på jobbet så får du i alla fall en liten löneökning varje år. Som vi skrev under krav nummer 1 så är det visserligen oftast inflation i Sverige, som gör att din lön blir lite mindre värd varje år om den inte höjs.
Förr i den omoderna världen så kunde du räkna med  en liten ökning.
Men nu när det är modernt så får nu noll. Då blir det ju också jättelätt att räkna ut din nya lön!
Vi vill att du ska tänka på "noll kronor" ungefär som "vit inredning" - ingen färg men bländande fräscht och ... modernt!
Det låter ju helt galet, det vet vi. Men vi vet också att om man säger galna saker tillräckligt många gånger så kan de bli accepterade. Vi hoppas på det.
Och till sist: Det här skäms vi inte för att säga, för vi tycker faktiskt så.
Vi bedriver ingen välgörenhetsinrättning och tänker inte gulla med er anställda!

The Ark – Hey Modern Days

Översättningsnyckel för Almegas avtalskrav 2011 - del 2

Almegas krav nummer 2 innehåller mer om löneutvecklingen på företagen. Almega vill ha en närmre koppling mellan de enskilda företagens resultat och hur stor lönehöjningarna ska bli.
Det tycker Unionen också kan vara okej. Men på flera av de företag som har sådana avtal idag så ljuger företagen om sina vinster, eller bollar bort vinster till andra länder. Hepp! Så är inte de avtalen värda pappret de skrevs på.
DET måste Almega och deras medlemsföretag adressera innan fler sådana avtal kan tecknas.

Krav 2:
"Löne- och företagsutveckling måste gå hand i hand
Lönebildning är ett verktyg för att utveckla både företag och medarbetare i rätt riktning. Goda arbetsinsatser ska belönas."


Översättning: 
Vi inser att företagen tyvärr även i framtiden kommer att behöva betala ut löner till de som jobbar. Kanske till och med tvingas företagen höja lönerna för vissa extra duktiga medarbetare så de stannar kvar på företagen. 
Men det gäller bara om företaget går bra. 
Går det dåligt ska företagen så klart inte ha någon buffert att ta till utan det är de anställda som ska ta smällen. 
Till exempel så ska ingen kunna räkna med några löneökningar alls. Och det borde vara lättare att sparka folk.
Mer om det i kommande krav.

Almegas krav nummer 3 handlar åter igen om lönebildning. Och åter igen så utmålas centralt förhandlade procentsatser som något som inte "människor" vill ha. Men vad Almega missar att säga är att det redan idag går utmärkt som företag att ha lönesamtal med alla medarbetare och att komma överrens om hur stor höjning som helst. Unionen kommer inte att säga emot. Men såklart går också detta krav ut på att dra undan golvet och sänka lönekostnaderna totalt för Almegas företag. Glöm inte det.

Krav 3:
"Människor vill ha inflytande över sin lön

Lokal lönebildning ger mer motiverade medarbetare och högre lönsamhet. Välkomnas av både företag och anställda."

Översättning:
VI på Almega vill ha mer inflytande över din lön. Om företagen bara ger löneökning till den som stretar på mest kommer företagen snart bara ha duktiga medarbetare som inte vabbar eller vill vara ledig på helgen.  Och då blir företaget mer lönsamt. Och ett lönsamt företag välkomnas självklart av både företag och de anställda som inte gått in i väggen än.

Queen – I Want It All

Översättningsnyckel för Almegas avtalskrav 2011 - del 1

Almega är en sammanslutning av sju arbetstagarorganisationer, inom olika branscher, men under gemensam paroll. Det betyder att Almega företräder företag, ungefär som fackförbund företräder sina medlemmar. Almega representerar företag med sammanlagt cirka en halv miljon arbetstagare. 


Unionen och Almega tecknar kollektivavtal inom bland annat IT och Telekom och relationen mellan dessa arbetsmarknadens parter borde därför inte vara sämre än att de kan förhandla och prata med varandra.
Men tyvärr verkar det som att Almega allt mer ser det som sitt syfte att såga av den pinne som de och fackförbunden sitter på tillsammans. Genom aggressiv och anklagande retorik målar de ut fackförbunden generellt som roten till det mesta ont på arbetsmarknaden.
Men fick Almega och dess medlemsföretag själva bestämma då skulle den som är anställd troligen snart inte ens ha kvar sina mänskliga rättigheter på sin arbetsplats.
Och det är en förbaskad tur att de inte bestämmer själva.
Det blir extremt tydligt i den senaste propagandaskriften som lanserades den 21e september.


Jag undrar faktiskt hur Almega tänker sig när man spottar medarbetarna på sina medlemsföretag i ansiktet. För det är medlemmarna som utgör facken, och fackens, det vill säga medarbetarnas rättigheter vill Almega begränsa.
Troligen hoppas de på att medarbetarna ska ha överseende med att deras fackförbunds existens i princip ifrågasätts och att de glada i hågen säger ja och amen till att gräva en grop, hoppa ner i den och täcka över sig själva.

Jag både tror och hoppas att Almega därmed begår självmål: de moderna människor som Almega hänvisar till är inte dumma och de ser igenom bluffen. De förstår mycket väl själva att om företagen själva får sätta agendan så kommer de tveklöst att falla för frestelsen att steg för steg försämra för medarbetarna både i lön, villkor och den lilla trygghet som till och från fortfarande finns på arbetsmarknaden. På vilket sätt är det modernt? Så var det ju långt innan något alls blev modernt.


Den 21e september hade Almega kallat till presskonferens, plockat in diverse talare med rätt åsikter och så under skurar av twittermeddelanden (31egna + 5 retweets på några timmar) presenterade Almega sju krav enligt principen "säg något radikalt tillräckligt många gånger så blir det rumsrent".

Eftersom det företagen gör får konsekvenser för de anställda så tycker jag det är på sin plats att Almegas krav också går att utläsa från de anställdas perspektiv.
Därför har jag gjort översättningar för vart och ett av Almegas sju krav. Från det Almega säger till vad konsekvenserna kan bli för oss som jobbar på ett Almega-företag om kraven realiseras.


En reflektion kring hela utspelet är att Almegas krav och tillhörande texter pendlar mellan klokskap, osanningar, logiska slutsatser och att de skriver ut checkar som deras företag på långa vägar inte är moderna och mogna nog att lösa in...



Almegas krav nummer 1
"Lokal lönebildning i fler avtal och inga individgarantier
Gamla lösningar har spelat ut sin roll. Kollektiva lönehöjningar stör den lokala löneprocessen."


Översättning:

Vi på Almega har tillsammans med våra medlemsföretag länge systematiskt arbetat med att försvåra fackligt arbete och försvaga inflytandet för de fackliga klubbarna på arbetsplatserna. Våra medlemsföretag har sett till att de fackliga inte får tid för sina uppdrag och inte hinner med att vara lika pålästa som företagens HR-avdelningar.
Därför ser vi nu en fin chans om alla löneförhandlingar endast sker ute på företagen.

På det sättet kan våra företag lättare finta bort fackliga företrädare genom till exempel att undanhålla information, så de inte får samma inblick eller att helt enkelt strunta i kollektivavtal eller att förhandla med facken alls.
Det vet vi betyder att företagen lyckas ge lägre löneökningar än när facket är med, för det har vi redan testat på några företag!
Vi kallar det moderna avtal: vi lovar nåt, men vi håller det inte. Och du ska vara nöjd ändå, för även om du inte fick någon vidare löneökning så skedde det på ett modernt sätt.


En sak som stör våra planer är de procentsatser vi i Almega ändå skriver under på i de centrala kollektivavtalen. Hade vi bara fått bort de så hade det inte funnits något golv i hur lite löneökningar som företagen måste lägga ut.
Men det säger vi inte - vi kallar det istället att kollektiva löneökningar stör den lokala löneprocessen. Alltså processen att ge så lite i löneökningar som möjligt.


Vi vill också att du som anställd inte vara säker på någon löneökning alls.
Ja du hör vad vi säger.
Du som har ett jobb ska vara ganska tacksam för det och du måste förstå att inte vi kan lägga mer och mer pengar på löner varje år hur som helst.
Trots att inflationen äter upp en del av din faktiska köpkraft vare år.
Sorry.
Vi har en lång lista på saker vi hellre lägger pengarna på än på er anställda.
Att du som anställd idag ofta får i alla fall lite löneökning, som kanske täcker inflationen, är det vi kallar en gammal lösning. Och ärligt talat - vem vill ha en gammal lösning när det finns nya moderna!?

Musik till detta:
Izabella – Shame Shame Shame


Fortsättning följer med fler översättningar...

Jobba - jobba inte - jobba - jobba inte - jobba

Ajaj, redan såhär snart efter bloggstart så ligger jag efter... Inte skrev jag något igår och inte kommer denna text att handla om EU. Vi får kallade upplärningsperiod i mitt bloggande. Och det jag lärt mig nu är att inte lova något....

Det är kanske inte varje dag man tänker på skillnaden mellan sin arbetstid, om man nu har ett jobb, och den tid som man faktiskt är borta hemifrån på grund av sitt arbete.

En allt större del av arbetsdagarna lägger vi på att ta oss till och från jobbet. Men det går ju under kontot "svårt att skylla på någon annan" i de flesta fall. Du väljer var du vill bo och vi accepterar att åka längre och längre för att få både jobbet vi vill ha och boendet vi vill ha.

En annan del går så klart åt till själva arbetstiden, med ofta en halv eller en timmes obetald lunchrast.
En del har restid, det vill säga tid som man reser till/från jobb ute hos kunder, men där restiden inte räknas som arbetstid utan ersätts i bästa fall med pengar per timme.
Självklart borde även restid ersättas som arbetad tid, för det är ju knappast för den anställdes eget höga nöjes skull som hon/han far runt till jobben och är hemifrån. Men tyvärr så accepterar vi att de som inte är anställda förare ska köra fordon med en allt för liten ersättning.

Ersättningar i all ära, men tillbaka till den totala påsen tid som vi har per jordsnurr: 24 timmar.
Ett av de mer korkade påhitten som säkert en bitter, människohatande, amerikansk av Mammon och ren ondska uppfylld arbetsgivare hittade på en gång för säkert länge sedan kallas för "split shift". På svenska blir det typ "delade arbetspass" och det är precis vad det handlar om.
Det är bristen på respekt för andra människors tid i en utstuderad och ren form.
Tanken är att du helt enkelt under en och samma dag ska jobba lite (när det passar arbetsgivaren) och sedan ha lite fritid (när det passar arbetsgivaren) och sedan ska du jobba lite igen... Ja du fattar.
Detta är inte något nytt. I restaurangbranschen är det ett faktum sedan länge. Du jobbar för lunch-rusningen och sedan har du inget jobb förrän kvällsserveringen drar igång igen.
Vi kunde för inte så länge sedan läsa om busschaufförer som tvingas vara ledig ett antal timmar mitt på dagen för att de har fått uppdelade arbetspass.
Vad de och andra i samma situation ska göra under denna tveksamma förmån skiter troligen arbetsgivarna lika mycket i som att de skiter i hur lång den faktiska arbetsdagen blir.
Ni kan kanske ana lite mellan raderna. Det tas till lätta kraftuttryck och jag verkar upprörd. Och det är jag! Över att detta verkar sprida sig på fler branscher och i fler sammanhang.

Som alltid så finns det ju de som är väldigt nöjda med sina 15-timmars-dagar. Och det är helt okej för mig. Men jag tänker bekämpa att arbetsgivare ensidigt kan planera sönder större delen av din vakna tid.
Morr...

//Björn

24/7/365

När jag började jobba 1998 på dåtida Unisource Networks, ville jag in på skiftlistan som bemannades 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Uppdraget var, och är än idag, att övervaka olika kunders datanät, utföra analyser av felsituationer och om nödvändigt ringa och väcka/skicka ut fälttekniker för att kunna fixa felen så snart som möjligt.
När det ett knappt år senare blev en plats ledig i skiftlistan så började jag sexårig period i livet med arbete vid alla tider man kan tänka sig. Jul, nyår, påsk, midsommar och omväxlande dag, kvälls och nattskift. Men det passade mig ganska bra.
Jag har lätt att fastna ganska djupt för det som intresserar mig för tillfället och jag hann avverka både HIFI/bilstereo, akvarier, datorprogrammering, brygga vin, med mera och jobbade med övervakningen övrig tid.
När man jobbar utanför det som dagligt kallas kontorstid ska man se till att få så kallad OB-ersättning. OB är en förkortning för OBekväm arbetstid och endast på arbetsplatser där det finns kollektivavtal kan man räkna med att få ersättning för det. Hur stor ersättningen är beror på vilken bransch man jobbar i och mellan vilka tider man jobbar och om det är helg, jul eller vanlig vardagskväll.
Eftersom det är olika OB-ersättningar på olika arbetsplatser så är det inte så lätt att veta hur man ligger till jämfört med andra och det var väl inte något jag tänkte jättemycket på heller. Men att det inte blev många extra  kronor på passet mellan 14:00-22:30 det märkte vi. Och inte på vardagnätterna heller. Men helgen var bättre.
Såhär i efterhand vet jag att OB-ersättningarna i telekombranschen är bland de lägre på marknaden. Varför då? Jo för att det är ganska få som jobbar skift i den branschen och därför svårt för facken att sätta trycket bakom i förhandlingarna. Hmm, det känns ju inget bra.

Men pengar är inte allt, faktiskt.

Jobbar man skift så vänder man på dygnet fram och tillbaka. Man går och lägger sig på morgonen, vaknar på eftermiddagen och det blir snurrigt värre i skallen när det fortfarande är samma dag trots att man sovit och solen skiner in genom sovrumsfönstret mitt i "natten".
Därför finns det regler i arbetstidslagen, som säger att man ska ha dygns och veckovila. Har man, igen, kollektivavtal, så brukar det också vara så att man har rätt till en kortare arbetsvecka om man jobbar skift.
Det behövs, för efter några nattveckor med rubbad sömn så behöver man ett break.

MEN...Tyvärr lever både arbetstidlagar, en hel del av våra kollektivavtal, samt stora delar av arbetsrätten kvar i en svunnen tid när det gäller skiftarbete. Förr jobbade arbetaren skift i fabriken och tjänstemannen gick hem från kontoret klockan 16.
Idag jobbar allt fler människor på kontor, fast utanför kontorstid.
Kreativa schemaläggningar som man får veta med kort varsel, beredskap, och jour gör att många tvingas till samma uppoffringar som den traditionella skiftarbetaren, men utan att ha samma skyddregler eller ersättningar för det!
För i de gamla, gamla domarna (från 40-50-talet, jag skojar inte, och de styr än idag vad som gäller!) från ArbetsDomstolen är att skiftlag avlöser varandra, ska vara lika många och göra samma typ av uppgifter. Suck...

Det är dags att reglerna för schemaläggning som innebär jobb på kvällar, nätter och helger ocskå blir erkända i svensk arbetsrätt. Det är nya tider som våra arbetsgivarorganisationer gärna säger, och då ska nya rättvisa regler gälla som är anpassade till hur arbetet ser ut idag, inte hur det var för 50 år sedan.

Här slutar dagens inlägg, men ämnet arbetstid fortsätter imorgon.
Då tänker jag såga split shift och berätta varför EU kan vara för magen.

//Björn

Passande låt: Night Work med Scissor Sisters